SVAR
PÅ LILJENDAL KOMMUNSTYRELSES UTLÅTANDE ANGÅENDE
Dnr 03974/08
Enligt
uppgifter jag fått, har kommunstyrelsen i Liljendal
kommun godkänt föredragandes förslag till utlåtande
angående Dnr 03974/08 så som utlåtandet formulerades i
möteskallelsen. Jag önskar härmed att framföra mina
synpunkter på detta utlåtande och samtidigt korrigera
sakfel.
Kommunstyrelsen konstaterar att besväret mot
kommunfullmäktiges beslut § 13 den 11.6.2008 grundar sig
huvudsakligen på politiska bedömningar och bör därför i
sin helhet förkastas.
Än en
gång, som så många gånger under denna fusionsprocess,
framförs uttalanden utan att desto närmare förklara på
vad man baserar sina uttalanden.
Vad
avses egentligen med uttalande om att besväret är
politiskt?
Besväret
innehåller en mängd bedömningar som till sin karaktär är
politiska. Denna mening är helt befängd och saknar helt
relevans. Vad avses med politisk karaktär? Och vad har
det överhuvudtaget med saken att göra? Jag baserar mitt
besvär på de juridiska aspekterna:
*
Obehörighet för tjänst
*
Diffusa och lagstridiga meningar i avtalet och de
juridiska förpliktelser de medför
*
Försummelser i möteshandlingarna
- Det
enda sättet man kan få detta till ett politiskt besvär
är om man läser von Martens utredningen:
7. att
kommunerna tillsätter en organisationskommission med 13
medlemmar och personliga ersättare så att
organisationskommissionens politiska sammansättning
motsvarar hela nejdens politiska sammansättning i
enlighet med senaste kommunalval. Detta innebär att
inget parti bör ha enkel majoritet i
organisationskommissionen. (s. 45)
Därmed är
detta avtal politiskt utformat. Ursprungligen var
avsikten att organisationskommissionen skulle bestå av
15 medlemmar, varav tre från Liljendal. Nu är
sammansättningen 13 medlemmar varav endast två
representerar Liljendal. Detta är dock något jag aldrig
har påtalat i politisk mening, även om jag anser att
Liljendal bör representeras av tre medlemmar i likhet
med Pernå och Strömfors, framför allt med tanke på de
här tills uppnådda resultaten.
ALLMÄNT OM DETTA BESVÄR
Lag om en kommun- och
servicestrukturreform
9.2.2007/169:
5§
I en kommun eller inom ett samarbetsområde som sköter
primärvården och sådana uppgifter inom socialväsendet
som är nära anslutna till primärvärden skall det finnas
åtminstone ungefär 20 000 invånare.
Det är
helt korrekt att formuleringen ”åtminstone ungefär
20 000 invånare” är diffus. Jag kan mycket väl förstå
att man skulle godta denna fusion om Lappträsk skulle
ingå, och man därigenom skulle uppnå ett
befolkningsunderlag på 18700 personer. Lappträsk ingår
inte och eftersom de västra byarna i Pernå har anhållit
hos finansministeriet om att bli införlivade med Borgå
och området Haavisto-Vastila skall införlivas med Kotka,
återstår ca 15 000 personer.
I
Regeringens proposition 155/2006, s. 101, står följande
under beredningsskedet :
Enligt
primärkommunsmodellen skulle en kommun utformas av ett
pendlingsområde eller någon annan funktionell helhet.
Målet var att bilda kommuner med minst 20 000 invånare.
I de fall där det inte fanns förutsättningar att bilda
en kommun med minst 20 000 invånare skulle det bildas
ett basservicedistrikt som skulle ansvara för ordnandet
av basservicen. Enligt distriktsmodellen skulle ett
social- och hälsodistrikt ansvara för ordnandet av
tjänster inom socialvården, primärvården och
specialomsorgerna. Målet för social- och
hälsodistriktets befolkningsunderlag var minst 100 000
invånare. Social- och hälsodistriktet skulle vara
indelat i serviceområden med ett befolkningsunderlag på
minst 20 000 invånare.
I övrigt
använder man formuleringen ”åtminstone ungefär 20 000
invånare”, men med tanke på ovannämnda citat, torde 25 %
överskrida gränsen för ”åtminstone ungefär”. I
beredningsskedet torde man inte ha avsett en så här
stora avvikelse, ej heller har någon instans bekräftat
detta skriftligen. Jag har vid flera tillfällen frågat
efter detta dokument. Ett sådant dokument har inte
presenterats.
I denna
lag, så som i de flesta, finns det utrymme för undantag
och det vore omöjligt att skriva ut alla tänkbara
undantag i en lag. Man kan däremot ange vad som kan
anses vara tillräckligt vad gäller befolkningsunderlaget
med hänsyn till eventuella undantag. Trots allt är det
fråga om ekonomiska uträkningar och vilket invånarantal
det bör finnas för att trygga servicen i framtiden.
Vidare
påstår man att man strävar till att bilda ett
samarbetsområde med Lappträsk. Att man strävar till ett
samarbetsområde med Lappträsk betyder inte nödvändigtvis
att så sker.
Kommunstyrelsen hänvisar i sitt svar till ”Quo Vadis –
Lovisanejden”-utredningen. Denna utredning kunde inte
omfattas av fullmäktigen i Lovisanejdens fem kommuner
och lades därmed på hyllan.
Men om man
tar sig friheten att hänvisa till en utredning som lagts
på hyllan, anser jag mej ha rätten att hänvisa till en
utredning som man aldrig diskuterat: Antti Moision ja
Roope Uusitalon tutkimus:
Kuntien yhdistymisten vaikutukset kuntien menoihin.
Ett direkt citat:
Monet kunnat ovat
taloudellisissa vaikeuksissa väestön ikääntyessä ja
palvelujen kysynnän kasvaessa. Monessa kunnassa myös
työikäisen väestön poismuutosta johtuva verotulokertymän
pieneneminen vaikeuttaa tulojen ja menojen
tasapainottamista. Kuntien yhdistäminen suuremmiksi
kokonaisuuksiksi, joissa kunnalliset palvelut voidaan
tuottaa pienemmillä yksikkökustannuksilla, on toki
mahdollinen ratkaisu tähän ongelmaan. Mitään näyttöä
liitosten aikaansaamasta tehokkuuden kasvusta ei
kuitenkaan ole; kuntaliitosten jälkeen kuntien
asukaskohtaiset menot ovat pikemminkin kasvaneet kuin
pienentyneet. Kuntarakenteen muutokset eivät ole
säästäneet kuntien menoja. Kuntien yhdistyminen saattaa
silti olla monessa tapauksessa järkevää, mutta helppoa
ratkaisu kuntatalouden ongelmiin liitokset eivät tuo.
(s. 60)
PERSONALFRÅGOR
Jag
baserar mitt besvär på rådande situation. Påståendet att
hälsodirektören för samkommunen för hälsovården i
Lovisanejden går i pension är något inte ens
förtroendevalda inom samkommunen är medvetna om.
Hälsodirektören, i likhet med övriga anställda, åtnjuter
ett anställningsskydd på fem
år.
Grundtrygghetschefen i Lovisa anställdes efter en
gemensam överenskommelse kommunerna emellan. Vilka
kommuner? Denna fråga har aldrig diskuterats i varken
Liljendal kommuns styrelse eller fullmäktige, inte ens
kommenterats. Jag förstår inte vad det har med den saken
att göra, jag har aldrig kritiserat det val Lovisa
gjort. Jag anser att det är bra att kommunen satsar på
kompetent personal. Min kritik gäller att man förutom
nämnda tjänsteinnehavare tilldelar en icke kompetent
person samma tjänst. Den helhetsbild som behovet av
behövlig personal baserar sig på har heller aldrig
presenterats för förtroendevalda som skall ta ställning
till fusionen!
I
kommunindelningslag 19.12.1997/1196 15 §
står följande:
Kommundirektörstjänsten i en kommun som
upplöses upphör när ändringen i kommunindelningen träder
i kraft. Innehavaren av tjänsten förflyttas till en
för honom eller henne lämplig tjänst eller ett för honom
eller henne lämpligt arbetsavtalsförhållande i den
kommun som utvidgas eller i den nya kommunen.
Angående kommundirektörens ställning och rättigheter
gäller i övrigt vad som bestäms i 13 §. (9.2.2007/170)
Är de kommuner som upplöses fler än en,
skall fullmäktige i den kommun som utvidgas eller i den
nya kommunen besluta vilka av tjänsterna som upphör när
ändringen i kommunindelningen träder i kraft. På
innehavarna av tjänster som skall upphöra tillämpas vad
som föreskrivs i 1 mom
Kan man verkligen anse att
grundtrygghetschef är en lämplig tjänst för
kommundirektör Sten Frondén i o m att formell kompetens
saknas? Betyder inte formuleringen ”en lämplig tjänst”
en tjänst för vilken personen har behörighet?
Att besätta en tjänst med en person som
inte har formell kompetens är en ovilja att blicka fram
mot de utmaningar och förändringar framtiden står inför,
framför allt med tanke på att två tjänsteinnehavare med
formell kompetens står till förfogande.
De krav som ställs gällande behörighet
och kompetens skärps hela tiden. Vad är det för mening
med att man ständigt skärper kraven angående behörighet,
om dessa krav ändå inte följs?
Det är
bra att folk vill studera och fortbilda sig, men när man
skall tilldela en person en lämplig tjänst, då är det
det förflutna som gäller, vad man har presterat och vad
man har kompetens för, inte vad man tänker studera och
vad man tänker åstadkomma. När nya meriter finns att
påvisa, då kan nya tjänster diskuteras, förutsatt att
det finns lediga sådana.
Och
naturligtvis gäller det även de övriga
kommundirektörerna, de skall tilldelas en tjänst som
motsvarar deras kompetens. Jag förväntar mig att så har
skett.
Dessutom
står det i Regeringens proposition 155/2006, s. 95:
Personalens arbetsuppgifter och den plats där arbetet
utförs kan emellertid ändras. En persons ordinarie lön
kan också sjunka på grund av att kravnivån enligt
arbets- och tjänstekollektivavtalet är lägre i den nya
uppgiften eller tjänsten.
SVENSKSPRÅKIGT AVTAL
Kommunen
ger felaktiga uppgifter angående det svenskspråkiga
avtalet. Jag har inte varit invald som Liljendal kommuns
representant till den förhandlingsgrupp som utformade
avtalet!
Eftersom
kommunstyrelsen själv har haft en representant i denna
förhandlingsgrupp finner jag detta uttalande mycket
märkligt och undrar om personen överhuvudtaget har varit
närvarande vid dessa förhandlingar.
Bakgrund
När den
första förhandlingsgruppen tillsattes var jag invald.
När jag invaldes sades det att det är fråga om att nu
utreda fusion eller fördjupat samarbete för fem
kommuner, inte fyra. Jag valdes för att representera
fördjupat samarbete. Vid första mötet öppnade ordförande
mötet med orden: Vi är här för att diskutera fusion.
Alternativet fördjupat samarbete hade försvunnit mellan
det att jag blev vald och att förhandlingsgruppen
sammankallades till sitt första möte. M a o hade
fusionsbeslutet fattats redan.
Jag
poängterade avtalsformuleringen angående
språkversionerna i denna förhandlingsgrupp. Detta tog
man inte någon större notis om, utan fortsatte vidare i
avtalstexten.
Vid ett
annat tillfälle när jag uttryckte min åsikt,
konstaterade ordförande att Liljendal borde få ordning
på sin grupp. Alltså, en kommun och en åsikt! Vad gör
jag då överhuvud taget med i denna grupp, eftersom tre
talar för fusion och en för fördjupat samarbete och
gruppen skall ha en åsikt??!!
När
fullmäktigeförsamlingen i Lappträsk, efter omröstning,
beslöt att stanna utanför fusion , beslöt man att gå
vidare med en fusion av fyra kommuner. Bl a uttalade sig
kommundirektör Sten Frondén i radion strax efter att man
går vidare med fyra kommuner, trots att ett sådant
beslut inte fattats i något förtroende organ i
Liljendal. Även den rådgivande folkomröstningen gällde
uttryckligen fem kommuner, inte fyra.
Man
föreslog först att samma grupp skulle fortsätta, varpå
jag konstaterade att jag sitter inte med i en grupp som
vägrar att förhandla om annat än fusion, eftersom denna
fusion inte uppfyller ramlagens krav. Härmed valdes
Kristina Lindfors att delta i möten, eftersom hon även
motsatte sig fusion. Hon deltog på ett möte, till flera
möten kom ingen kallelse. Jag har inte heller fått en
enda möteskallelse till denna förhandlingsgrupp.
Resultatet av vad denna förhandlingsgrupp kom fram till
finns som bilaga i min ursprungliga besvärsskrift, d v s
själva avtalet.
Den
språkliga aspekten
Som
svenskspråkig fullmäktigeledamot fick jag en
svenskspråkig version av avtalet. Det är helt korrekt
att jag inte bett om en finskspråkig version. Som
fullmäktigeledamot med svenska som modersmål i en
kommun, där svenska är majoritetsspråk, är det min rätt
att det jag godkänner skall presenteras på mitt modermål
utan klausuler om att om det förekommer skillnader
mellan de olika språkversionerna, så är det den finska
versionen som gäller.
Låt mig
poängtera att det är juridiken jag ifrågasätter. Jag
skulle inte heller godkänna ett avtal, där det stod att
om det förekommer skillnader mellan den svenska och den
finska versionen, så är det den svenska som gäller.
Hur
förhåller sig juridiken till det, att om jag skulle
godkänna en svenskt text i god tro och sedan skulle det
i ett senare skede framgå att den finskspråkiga texten
skiljer sig från den svenskspråkiga? Att godkänna denna
klausul är att godkänna ett avtal man inte läst.
Som en
invald fullmäktige ledamot kan jag inte ta mej sådana
friheter för min kommuns del och jag anser att ett
sådant förfarande skulle vara att missbruka det
förtroende mina väljare gett mig.
För min
del är det oväsentlig om det är brukligt eller inte att
infoga klausuler av denna typ i avtal. För mig gäller
den juridiska aspekten och det avtal jag skall ta
ställning till.
Slutsats
Om man
inte ens vet vem som är invald i förhandlingsgruppen,
hur kan man då veta vad man förhandlar om?
HÄNVISNIGAR TILL MÖTESHANDLINGARNA
Kommunstyrelsen hänvisar i sitt utlåtande till att jag
har en link till Finansministeriets utredning på min
egen hemsida. Detta är inte helt korrekt. Min egen
hemsida är http://www.castrix.com och linken finns på
sidan http://www.liljendal.info.
När jag
blev invald i fullmäktige konstaterade jag att bl.a. att
den information som finns på internet om företag i
Liljendal är mycket begränsad. Jag valde att på eget
bevåg skaffa www.liljendal.info och byggde där upp ett
företags- och föreningsregister på egen tid, i hopp om
att utveckla min hemkommun och få den framåt. Detta
bevisar också att jag blickar framåt, trots att
kommunstyrelsen påstår annat i början av sitt utlåtande.
Jag gör det i enlighet med kommunallagen, jag gör vad
jag kan för den kommun jag representerar. Mitt mål är
att man skall kunna hitta tillgänglig service i
Liljendal, om man så vill. Visst äger jag sidan, men det
är inte min hemsida, det är en sida med information om
Liljendal, inte om mej.
När jag
märkte att information om fusionen började bli rätt
bristfällig och ensidig, började jag igen, på eget
initiativ, att samla linkar och information på dessa
sidor. Jag strävar till att i mån av möjlighet förse
mina besökare med den information jag har.
Frågan
gäller inte om jag hade tillgång till all information,
frågan gäller korrekt förfarande. Jag har tillgång eller
vet var allting finns, men fullmäktige består också av
16 andra ledamöter. I lagen stipuleras hur
möteshandlingarna skall presenteras. Den som skall fatta
beslut skall få materialet presenterat i korrekt form.
Det är stunden som gäller, man kan inte förvänta sig
eller kräva att alla förtroendevalda skall spara allt
som skickats ut i ett tidigare skede för andra möten.
Man
korrigerade misstaget genom att dela ut nya kopior dagen
innan mötet, efter ordinarie postgång, och utan
meddelande därom. Först när mötet skulle inledas frågade
man mej om jag fått de nya kopiorna.
Bland
dessa handlingar fanns nu även en plan för ordnande av
förvaltning och service på svenska. I den bifogade
hälsningen (bilaga A7) står det att denna version är
samma som godkändes av fullmäktige 17.12.2007 § 43. I
avtalet, s 2, står det dock att som bilaga finns den
plan som samarbetsdelegationen godkände 4.12.2007. Helt
konkret är det möjligt att dessa två bilagor skiljer sig
från varandra. Hur är det med den juridiska aspekten om
dessa två skulle skilja sig från varandra av någon
orsak? Vad har man då egentligen godkänt? Den plan som
finns nämnd som bilaga till avtalet, samma plan bör
bifogas möteshandlingarna.
Slutsats
Igen en
gång försöker man dra uppmärksamheten bort från själva
förfarandet. Man skriver hur jag vet och har all
information. Jag har aldrig påstått att jag inte har
fått all information, jag skriver om ett okorrekt
förfarande vid utdelandet av möteshandlingarna och
bilagorna. Man bör också ta i betraktande att jag är
inte den enda som sitter i fullmäktige i Liljendal, där
finns också 16 st andra, av vilka alla verkligen inte är
data- och internetexperter. Alla har inte ens en
adsl-anslutning.
KOMMUNALLAGEN
Kommunallagens paragrafer torde gälla existerande
kommuner, inte framtida kommuner. Om man tolkar dessa
fyra kommuner som en kommun kan man säga att
paragraferna har följts, men i detta nu är Liljendal en
självständig kommun och därmed har inte paragraferna
följts.
Det
finns ingenstans bevisat att detta är till Liljendals
fördel. Läs avtal och dylikt med tanke på Liljendal, var
finns det något som talar för att denna fusion är till
Liljendals bästa?
Man bör
också komma ihåg att detta avtal endast är i kraft i tre
år.
Det står
dessutom i von Martens utredning att de övriga
kommunernas överskott förmår mer än väl täcka
underskottet i Strömfors! Kan detta anses vara till
Liljendals fördel?
De
förpliktelser fusionsavtal medför är ett
anställningsskydd på fem år för de kommunalt anställda,
jag kan inte anse att det är en kommuns primära uppgift.
En kommuns primära uppgift är att tillgodose sina
invånares behov och intressen. Givetvis bör man vara mån
om sina anställda, men inte till den grad att invånarens
behov och intressen negligeras. Som Liljendalbo vill jag
utveckla min kommun och min boendemiljö. De
skatteintäkter som fås från Liljendal bör komma våra
egna invånare tillgodo, inte andra kommuners.
Dessutom
är det ett faktum, att man prioriterar olika saker i
städer och på landsbygden. Varför eliminera denna
skillnad? Jag har valt att bo på landet och i Liljendal
för att jag tycker om små enheter och trivs i naturen. I
artikeln i Suomen Kuvalehti 36/2006, klassas Liljendal
som Finlands lyckligaste småkommun, ty bl a tröskeln
till kommunkansliet är låg. Vi människor vill inte alla
ha samma sak, vi uppskattar inte samma saker, vi
prioriterar olika. Och det i sig självt är en rikedom.
Tänk om vi alla skulle vilja bo i städer? Landsbygden
skulle slutligen bli så gott som obefolkad.
Ett
citat ur Suomen Kuvalehti 36/2006, kommundirektör Sten
Frondéns uttalande:
Numeroiden pohjalta voi
kunnanjohtajan mukaan tulla vain yhteen tulokseen.
”Kuntien yhdistäminen ei ole ratkaisu. Tärkeintä on,
että niiden välisellä yhteistyöllä saadaan eri
palvelulle tarpeeksi suuri asiakasmäärä. Sen me olemme
pitkälle jo tehneet.” Yhdessä asiassa päätösvaltaa ei
haluta suurin surminkaan luovuttaa muualle. ”Kunnan
itsenäisyyden ydin on siinä, että se saa itse päättää,
miten se käyttää verorahansa. Se, kuinka pitkälle kunnan
pitää omistaa palvelunsa, edellyttää huomattavasti
syvällisempää keskustelua”, Frondén tuumii.
De
beslut vi fattar bör vara med tanke på allas bästa, inte
enbart vissa personers bästa. I stället för fusioner bör
vi uppmuntra till olikheter och samarbete över gränser.
Man säger att besväret är ovilja att blicka framåt, men
är det verkligen så? Jag blickar framåt med tanke på att
hålla landsbygden levande!
AVTALSJURIDIK
Man
påstår att tidperspektiv och den kommunala verkligheten
gör detaljerade avtal omöjliga. Jag hävdar att så inte
är fallet. Meningen säger vad det handlar om.
Tidsperspektivet har gjort att man skickar ut
bristfälliga möteshandlingar, konstaterar att man har
olyckliga formuleringar i det s.k. avtalet.
Borde
man inte utföra arbetet så väl som möjligt istället för
att med forcerad takt nå det man strävar till? Jag
finner detta förfarande oacceptabel med tanke på
bristande information och avsaknad av redogörelse av
avtalets konsekvenser.
Framtidsvisionen kan inte anses vara ett avtal. Att
presentera en framtidsvision som ett avtal är
vilseledande. Avtal skall konkret bestå av förpliktelser
och skyldigheter, inte visioner. Att presentera en
vision som ett avtal är att måla upp en framtid som
kanske inte finns. En vision är den utopistiska drömmen
som kanske aldrig förverkligas. Ett avtal är vad man
konkret förbinder sig till.
Att
godkänna detta avtal som är fyllt med formuleringar som
i mån av möjlighet, strävar efter, avsikten är... är
endast att presentera argument för att uppnå fusion.
Ett
exempel på missvisande formulering
Formuleringar som kan leda till missförstånd borde
undvikas.
Som
exempel kan vi ta det som skrivs om samservicekontor i
avtalet, s 3. Flera kommuninvånare tror att vi kommer
att ha ett samservicekontor i Liljendal. Så kommer det
nödvändigtvis inte att vara. ”Nya Lovisas” stadsdirektör
Olavi Kaleva uttalar följande i Borgåbladet, torsdagen
21.08 s. 4 :
I
fusionsavtalet finns nämnt att samservicepunkter skall
finnas inom området. – Det är inte närmare definierat
var de här punkterna skall placeras, säger nya Lovisas
stadsdirektör Olavi Kaleva. Det finns inte heller några
regler om att det borde finnas en samservicepunkt i
varje gammal delkommun.
(Källa:
Borgåbladet, s 4, artikel: Nya Lovisa får
näringsutvecklingsbolag)
Jag
anser att detta är att medvetet vilseleda, vilket över
lag inte accepteras i våra lagtexter.
AVSLUTNING
Man har
före folkomröstning gått inför att det är fusion som
gäller. Man har presenterat fakta på ett sådant sätt som
uteslutit andra möjligheter än fusion. Argumentationen
för fusion är inte hållbar, den har varierat beroende på
tillfället. Prioriteringen har inte varit
kommuninvånarnas bästa, utan fusion och tjänstemännens
positioner! Bl a gick man ut med påstående att fusion
gällde endast fem kommuner, inte fyra, före
folkomröstningen!
Det svar
kommunen presenterat till förvaltningsdomstolen är en
massa utopistiska uttalanden, utan verklighetsbaserad
relevans. Det besvär jag framställt baserar sig på
konkret fakta. I o m att man inte har konkreta svar
börjar man beskylla för ovilja för att se framtidens
utmaningar o dyl. Detta har påtagligt präglat
fusionsprocessen från början. Man försöker rikta
uppmärksamheten på det man tror sig kunna förklara och
”glömmer” resten.
Trots
att jag personligen är motståndare av fusion,
respekterar jag invånarna och anser att de skall få
bestämma, men de skall göra det med all fakta på handen,
inte på basen av selektivt utdelad information.
Från
första början har jag efterlyst konkret information om
vad de båda alternativen, fusion och fördjupat
samarbete, skulle medföra. Detta togs det ingen notis om
förrän von Martens skulle väljas till utredare. Då
skulle bägge alternativ utredas, men von Martens
förkastar alternativet fördjupat samarbete och
utredningen utgår från fusionsperspektiv. Utredningen
skiljer sig från givet uppdrag och jag är mycket
förundrad över med vilken expertis von Martens förkastar
lagliga alternativ.
Till
dags dato finns ingen konkret jämförelse över vad dessa
två alternativ skulle leda till i praktiken. Minimal
information om ekonomiska konsekvenser finns, ingenstans
finns nämnt hur samhället och strukturen påverkas i
övrigt. Ingenstans har man gått ut och informerat om hur
invånarnas vardagliga liv kan ändras vad gäller t.ex.
äldreomsorgen eller barndagvården.
En annan
sak som också invånarna undrat över är vägnamn, vad
kommer att ske när samma namn finns i flera kommuner?
Vem kommer att bli tvungen att avstå från sitt namn?
T.ex. i ett avtal som gällde andra kommuner hittade jag
följande citat:
Överlappningar i by-, gatu- och vägnamnen utreds,
oklarheter avlägsnas och nödvändiga namnändringar görs
under år 2009. Vid namnändring beaktas namnens
historiska bakgrund och traditionsbakgrunden.
Det
finns säkert betydelsefulla förändringar man valt att
inte ta i betraktande ty de kunde föranleda missnöje och
minska stödet för fusion. Men är tillvägagångssättet det
rätta? Är fusion viktigare än demokratisk rättvisa? Jag
anser att denna typ av information är information som
invånarna borde ha haft tillgång till då de fattade
beslut om fusion eller fördjupat samarbete i den
rådgivande folkomröstningen.
SAMMANFATTNING
På basen
av denna skrivelse och det tidigare inlämnade besväret
anser jag att man omöjligen kan godkänna detta
förfarande och bör därför upphäva detta beslut och
omedelbart försätta det med åtgärdsförbud.
Högaktningsfullt,
Annika
Lindfors |