|
Borgå bladet 10.06.2008
Skynda långsamt!
För
drygt ett och ett halvt år sedan var det absolut inte fråga om
fusion och nu så kommer man inte att klara sig själv. Lagen har
inte ändrats sedan detta uttalande, ej heller boksluten, så
varför denna vändning? Efter att ha läst von Martens utredning
har jag dragit mina egna slutsatser eftersom jag, trots mina
frågor, inte fått något svar.
På
sidan 18 i von Martens utredning (en sida som fattas från det
exemplar som skickades ut till fullmäktigeledamöterna i
Liljendal) står det : Man kan inte säga att kommunernas
ekonomiska realiteter på kort sikt skulle tvinga Lovisa-nejdens
kommuner att gå samman.
Hur
kommer det sig då att man säger att vi inte kommer att klara
oss? En förklaring hittar man på sidan 11 i utredningen: Det är
betydligt enklare att saluföra Lovisa nejden – en trygg och
dynamisk idyll med ca 20 000 invånare än fem separata kommuner.
Man
betonar konkurrens. Alltså man vill bygga ett konkurrensområde
till Borgå. Det är den enda förklaring som jag hittar till att
man vill så ivrigt fusionera sig trots att det inte har någon
betydelse vad gäller ramlagen.
Med
tanke på ramlagen fyller fusionsplanerna ingen uppgift för
Liljendals del. Men om man vill bygga upp Lovisanejden till ett
alternativ till Borgå som heter Lovisa, förklarar det en hel
del. D v s man blandar ihop två saker, kraven som ramlagen
ställer och utvecklingen av Lovisanejden med betoning på
ekonomisk utveckling. De primära motiven för fusion baserar sig
inte på ramlagens krav, även om det verkar så. Skillnaden är
kanske inte stor, men dock märkbar.
Ur
detta perspektiv kan jag delvis förstå dem som förespråkar
fusion, även om jag inte delar åsikten. Jag anser att vi kan
marknadsföra Lovisanejden som en trygg och dynamisk idyll trots
att vi är fem separata kommuner. Vad som krävs är den
samarbetsvilja som betonas i avtalet gentemot de nya
grannkommunerna! Man kan ha en gemensam marknadsföring utåt
trots att alla är självständiga kommuner, om man så vill. Då
skulle var och en kunna ha olika prioriteringar vad gäller t.ex.
utvecklandet av den egna kommunens boendemiljö. Trots allt är
inte prioriteringarna alltid de samma ute på landet som inne i
staden. Har vi alla samma värderingar för hur utvecklingen för
Lovisanejden skall se ut? Eller är det så att en del strävar
efter en dynamisk idyll medan andra strävar efter en helt annan
slags idyll?
Kanske fusion är den enda framtida lösningen, men inte på basen
av ramlagen. Därför anser jag att man borde sluta forcera detta
fusionsalternativ och se tiden an och under tiden satsa på att
ha svar på alla de frågor folk har om hur fusion kommer att
påverka allting i framtiden. Här tills har frågorna varit rätt
många och svaren rätt få. Det skulle kanske vara skäl att kolla
om den vackra text man presenterat om framtiden för den nya
kommunen på avtalets första sida verkligen har ekonomiska
resurser att klara av det. Glöm inte att ett väl förberett
arbete är till hälften gjort! Man har skickat ut von Martens
utredning till fullmäktigeledamöterna i Liljendal, är det ett
tecken på att man har för bråttom när man bara kopierat varannan
sida av utredningen?
Kan
man inte samarbeta vidare, finns det inga förutsättningar för en
lyckad fusion. Det har betonats personalens ställning, men glöm
inte att över 99 % av dem som berörs av beslutet i Liljendal är
vanliga kommuninvånare, inte kommunalt anställda. Ur demokratisk
synvinkel borde väl deras ställning och hur de påverkas av
beslutet som fattas väga tungt?!
Man
påpekar att inte försvinner vi bara för att vi går samman med
Lovisa. Till det kan jag bara konstatera att, får vi inte vara
självständiga, vad har det då för betydelse vart vi hör, inte
försvinner vi för det!
Annika Lindfors
Liljendal
|
