AKTUELLT FÖRETAG FÖRENINGAR PRO LILJENDAL LILJENDAL FÖRSAMLING REKOMMENDATIONER LINKAR

 

 


Borgå bladet 10.06.2008

Skynda långsamt!

För drygt ett och ett halvt år sedan var det absolut inte fråga om fusion och nu så kommer man inte att klara sig själv. Lagen har inte ändrats sedan detta uttalande, ej heller boksluten, så varför denna vändning?  Efter att ha läst von Martens utredning har jag dragit mina egna slutsatser eftersom jag, trots mina frågor, inte fått något svar.

På sidan 18 i von Martens utredning (en sida som fattas från det exemplar som skickades ut till fullmäktigeledamöterna i Liljendal) står det : Man kan inte säga att kommunernas ekonomiska realiteter på kort sikt skulle tvinga Lovisa-nejdens kommuner att gå samman.

Hur kommer det sig då att man säger att vi inte kommer att klara oss? En förklaring hittar man på sidan 11 i utredningen: Det är betydligt enklare att saluföra Lovisa nejden – en trygg och dynamisk idyll med ca 20 000 invånare än fem separata kommuner.

Man betonar konkurrens. Alltså man vill bygga ett konkurrensområde till Borgå. Det är den enda förklaring som jag hittar till att man vill så ivrigt fusionera sig trots att det inte har någon betydelse vad gäller ramlagen.

Med tanke på ramlagen fyller fusionsplanerna ingen uppgift för Liljendals del. Men om man vill bygga upp Lovisanejden till ett alternativ till Borgå som heter Lovisa, förklarar det en hel del. D v s man blandar ihop två saker, kraven som ramlagen ställer och utvecklingen av Lovisanejden med betoning på ekonomisk utveckling. De primära motiven för fusion baserar sig inte på ramlagens krav, även om det verkar så. Skillnaden är kanske inte stor, men dock märkbar.

Ur detta perspektiv kan jag delvis förstå dem som förespråkar fusion, även om jag inte delar åsikten.  Jag anser att vi kan marknadsföra Lovisanejden som en trygg och dynamisk idyll trots att vi är fem separata kommuner.  Vad som krävs är den samarbetsvilja som betonas i avtalet gentemot de nya grannkommunerna!  Man kan ha en gemensam marknadsföring utåt trots att alla är självständiga kommuner, om man så vill. Då skulle var och en kunna ha olika prioriteringar vad gäller t.ex. utvecklandet av den egna kommunens boendemiljö. Trots allt är inte prioriteringarna alltid de samma ute på landet som inne i staden.  Har vi alla samma värderingar för hur utvecklingen för Lovisanejden skall se ut? Eller är det så att en del strävar efter en dynamisk idyll medan andra strävar efter en helt annan slags idyll?

Kanske fusion är den enda framtida lösningen, men inte på basen av ramlagen. Därför anser jag att man borde sluta forcera detta fusionsalternativ och se tiden an och under tiden satsa på att ha svar på alla de frågor folk har om hur fusion kommer att påverka allting i framtiden.  Här tills har frågorna varit rätt många och svaren rätt få. Det skulle kanske vara skäl att kolla om den vackra text man presenterat om framtiden för den nya kommunen på avtalets första sida verkligen har ekonomiska resurser att klara av det.  Glöm inte att ett väl förberett arbete är till hälften gjort! Man har skickat ut von Martens utredning till fullmäktigeledamöterna i Liljendal, är det ett tecken på att man har för bråttom när man bara kopierat varannan sida av utredningen?

Kan man inte samarbeta vidare, finns det inga förutsättningar för en lyckad fusion. Det har betonats personalens ställning, men glöm inte att över 99 % av dem som berörs av beslutet i Liljendal är vanliga kommuninvånare, inte kommunalt anställda. Ur demokratisk synvinkel borde väl deras ställning och hur de påverkas av beslutet som fattas väga tungt?!

Man påpekar att inte försvinner vi bara för att vi går samman med Lovisa. Till det kan jag bara konstatera att, får vi inte vara självständiga, vad har det då för betydelse vart vi hör, inte försvinner vi för det!

Annika Lindfors

Liljendal


 


© CASTRIX 2008